Amatörfilm på 60-talet
Smalfilmsklubbar
Med början framför allt under 60-talet fanns de runt om i Sverige så kallade ”smalfilmsklubbar” som till största delen bestod av familjefilmande män som träffades regelbundet och visade sina filmer för varandra. Priset på filmkameror och projektorer, framför allt för dubbel-8 film, hade sjunkit så pass mycket att gemene man kunde ha råd att köpa utrustningen.
Parallax
Smalfilmsklubben Parallax bildades i Karlstad i slutet av 1950-talet och var verksamt fram till 1980-talet. Filmklubben hade månadsmöten då medlemmarna träffades i en källarlokal på Vävaregatan på Norrstrand. De flesta i klubben var äldre eller medelålders män. Medlemmarna hörde hemma i många skiftande yrkesgrupper, som målare, frisör, journalist, tandläkare och poliser. När en ny person hörde av sig och var intresserad att bli medlem, togs denna intresseanmälan upp på nästa möte. Om klubben gav sitt godkännande, blev personen uppringd och välkommen till nästa månadsmöte. Många av medlemmarna var förtjusta i buskisfilmer och gjorde därför gärna filmer i denna genre. Herrarna var ofta skådespelare. Ibland inbjöds någon fru eller kvinnlig bekant att ställa upp framför kameran, men annars klädde herrarna ut sig i kvinnokläder.
Filmerna spelades in med dubbel-8-kameror med 16 eller 18 bilder per sekund. En del filmer kompletterades med filmmusik eller enklare ljudeffekter på ett rullband, som spelades upp parallellt med filmen. En gång om året brukade medlemmarna dela upp sig i grupper och gjorde var sin film på ett tema. När smalfilmsklubben Parallax lades ned på 1980-talet fick Värmlands Filmförbund överta ett antal filmer på dubbel-8, både med och utan ljud som klubbens medlemmar hade spelat in under åren. 2017 bestämde Värmlands filmförbunds styrelse att filmerna skulle digitaliseras och visas upp som en del av amatörfilmens historia. Dessutom har många gamla miljöer från Karlstads innerstad kommit med på filmerna. Miljöer som idag är rivna. Här nedan kan du se filmerna som filmförbundet fick ta över och som också har låtit skanna dom. Till varje film fanns ett rullband med ljud som Martin Sundahl har synkroniserat digitalt med den inskannade filmen. Rullbanden spelades tidigare upp i en speciell bandspelare som var mekaniskt ihopkopplad med filmprojektorn.
